En tandlös kanin
Lyckan hemma var stor när vår efterlängtade kull från Quitos och Lakrits kom. Fyra stycken friska ungar var det och dom var så otroligt fina allihopa. En av ungarna ville inte riktigt utvecklas som de andra och var tvungen att stödmatas. Vi trodde att han skulle dö, men tillslut ökade han i vikt lite i taget tills han kunde klara av att äta själv igen. Detta var Snusmumriken (Vilde) och vi trodde att det skulle vara det enda negativa vi skulle få uppleva med denna kull tills något hemsk hände.
Ungarna hade blivit ca. 7 veckor gamla och var ute och busade i en av utehagarna då jag plötsligt ser hur de blir vettskrämda för någonting och flyger omkring i buren. Jag springer ut, men då är det försent, Sniff hade slagit ut en framtand. Tanden växer ut igen, men på helt fel sätt. Vilket ger honom ett underbett. Eftersom han fortfarande växer, växer hans käke ihop fel och underkäken blir längre än överkäken och hans undertänder börjar växa med en rasande fart. Snart märker vi hur han börjar få problem med att äta normalt och åker då in till veterinären.
Veterinären slipar ner tänderna igen så dom är korta och fina, men påpekar också att fundera på att kanske ta bort tänderna helt då hon tror att dessa aldrig kommer kunna växa normalt igen då hans käke utvecklats fel. Vi kommer i alla fall hem med en lycklig liten kanin som åter igen kan äta ordentligt, men det varar tyvärr inte länge..
En kanins tänder växer ungefär 2 mm i veckan normalt sett och slipar då naturligt ner dessa då tänderna nöts emot varandra och då de äter hö, pinnar mm. På en vecka växte Sniffs tänder ungefär 5 mm utan att ha slitits någonting. Vi åker åter igen in till veterinären som slipar ner tänderna ytterligare en gång, men hon kan inte ta alls lika mycket då även pulpan har vuxit mycket mer. Hon ger oss rådet att försöka slipa lite själva med hjälp av en nagelfil så kanske vi har turen att "bara" behöva slipa ner tänderna var tredje månad ungefär och vi åker hem och provar detta.
Vi provar med flera olika sorts filar, men det är inte lätt på en kanin som inte vill sitta still eller öppna munnen och frustrationen på både oss och Sniff blev bara värre och värre. Flera kvällar ville man bara gråta och man kände att det kanske var bäst att bara låta honom somna in. Samtidigt började vi även fundera på det veterinären sagt första gången vi var där om vi skulle ta bort tänderna helt.
Vi börjar googla runt på olika slags bettfel och vad deras ägare har gjort åt saken. Även mycket om hur bettfel uppkommer och om operationen. Man känner sig lite som en bettfelsexpert efter detta. Det är väldigt blandade åsikter hur vida man ska ta bort tänderna på en kanin eller inte. Så som pappa beskrev det så tar man bort det som en kanin står för, för ja när man tänker på en kanin så är det väll först öronen och sedan tänderna man tänker på och tanken om att Sniff inte skulle kunna leva ett normalt kaninliv slog oss. Kaniner använder ju sina tänder till väldigt mycket.
Efter ett samtal till Roslagstulls djurklinik om hur det går till och vad det kostar fick oss i alla fall att fatta ett beslut med hjärtat. Sniff är en alldeles underbar liten kanin med så mycket livsglädje så det var verkligen värt ett försök. Vi åkte återigen in och slipade ner tänderna på Sniff en sista gång innan operationen och Måndagen den 29 juni åkte jag pappa och Sniff som skulle bli exakt 3 månader dagen efter in till Stockholm och djursjukhuset. Veterinären som skulle utföra operationen var jätteseriös och även om vi var otroligt nervösa var det lite lugnande. Några timmar senare samma dag ringer dom från djursjukhuset för att meddela att operationen har gått jättebra.
Med en enorm lättnad får jag hämta en något dåsig Sniff och tänderna de dragit ut var ca 3 cm långa. Operationen kostade 6.500 kr, men när Sniff senare under kvällen kastar sig i pellets burken och äter ut av bara den kände vi att det var det bästa beslutet vi kunnat ta och bättre har det bara blivit.
Idag äter Sniff precis som alla andra kaniner den enda skillnaden är när vi ger grönsak så måste den skäras i små bitar som går in i munnen och när vi ger pinnar måste de vara smala och klippas i kortare bitar då han inte kan knipsa av dom själv. Hö och pellets, blad och gräs går hur bra som helst och vill han inte ha mer av ett höstrå till exempel så "spottar" han ut det. Sniff har vuxit helt normalt och är fortfarande störst av sina syskon som han var när han föddes. Han är precis den glada positiva kanin som han alltid har varit. Så om detta någon gång råkar ut för någon mer kanin så skulle jag säga att detta var det bästa beslutet vi kunnat ta och jag tycker verkligen man ska fundera på att göra operationen som Sniff gjorde då det som sagt ledde till att vi slapp göra oss av med en så fin liten själ som har så mycket att ge även om han numera är tandlös.
Filippa
Lyckan hemma var stor när vår efterlängtade kull från Quitos och Lakrits kom. Fyra stycken friska ungar var det och dom var så otroligt fina allihopa. En av ungarna ville inte riktigt utvecklas som de andra och var tvungen att stödmatas. Vi trodde att han skulle dö, men tillslut ökade han i vikt lite i taget tills han kunde klara av att äta själv igen. Detta var Snusmumriken (Vilde) och vi trodde att det skulle vara det enda negativa vi skulle få uppleva med denna kull tills något hemsk hände.
Ungarna hade blivit ca. 7 veckor gamla och var ute och busade i en av utehagarna då jag plötsligt ser hur de blir vettskrämda för någonting och flyger omkring i buren. Jag springer ut, men då är det försent, Sniff hade slagit ut en framtand. Tanden växer ut igen, men på helt fel sätt. Vilket ger honom ett underbett. Eftersom han fortfarande växer, växer hans käke ihop fel och underkäken blir längre än överkäken och hans undertänder börjar växa med en rasande fart. Snart märker vi hur han börjar få problem med att äta normalt och åker då in till veterinären.
Veterinären slipar ner tänderna igen så dom är korta och fina, men påpekar också att fundera på att kanske ta bort tänderna helt då hon tror att dessa aldrig kommer kunna växa normalt igen då hans käke utvecklats fel. Vi kommer i alla fall hem med en lycklig liten kanin som åter igen kan äta ordentligt, men det varar tyvärr inte länge..
En kanins tänder växer ungefär 2 mm i veckan normalt sett och slipar då naturligt ner dessa då tänderna nöts emot varandra och då de äter hö, pinnar mm. På en vecka växte Sniffs tänder ungefär 5 mm utan att ha slitits någonting. Vi åker åter igen in till veterinären som slipar ner tänderna ytterligare en gång, men hon kan inte ta alls lika mycket då även pulpan har vuxit mycket mer. Hon ger oss rådet att försöka slipa lite själva med hjälp av en nagelfil så kanske vi har turen att "bara" behöva slipa ner tänderna var tredje månad ungefär och vi åker hem och provar detta.
Vi provar med flera olika sorts filar, men det är inte lätt på en kanin som inte vill sitta still eller öppna munnen och frustrationen på både oss och Sniff blev bara värre och värre. Flera kvällar ville man bara gråta och man kände att det kanske var bäst att bara låta honom somna in. Samtidigt började vi även fundera på det veterinären sagt första gången vi var där om vi skulle ta bort tänderna helt.
Vi börjar googla runt på olika slags bettfel och vad deras ägare har gjort åt saken. Även mycket om hur bettfel uppkommer och om operationen. Man känner sig lite som en bettfelsexpert efter detta. Det är väldigt blandade åsikter hur vida man ska ta bort tänderna på en kanin eller inte. Så som pappa beskrev det så tar man bort det som en kanin står för, för ja när man tänker på en kanin så är det väll först öronen och sedan tänderna man tänker på och tanken om att Sniff inte skulle kunna leva ett normalt kaninliv slog oss. Kaniner använder ju sina tänder till väldigt mycket.
Efter ett samtal till Roslagstulls djurklinik om hur det går till och vad det kostar fick oss i alla fall att fatta ett beslut med hjärtat. Sniff är en alldeles underbar liten kanin med så mycket livsglädje så det var verkligen värt ett försök. Vi åkte återigen in och slipade ner tänderna på Sniff en sista gång innan operationen och Måndagen den 29 juni åkte jag pappa och Sniff som skulle bli exakt 3 månader dagen efter in till Stockholm och djursjukhuset. Veterinären som skulle utföra operationen var jätteseriös och även om vi var otroligt nervösa var det lite lugnande. Några timmar senare samma dag ringer dom från djursjukhuset för att meddela att operationen har gått jättebra.
Med en enorm lättnad får jag hämta en något dåsig Sniff och tänderna de dragit ut var ca 3 cm långa. Operationen kostade 6.500 kr, men när Sniff senare under kvällen kastar sig i pellets burken och äter ut av bara den kände vi att det var det bästa beslutet vi kunnat ta och bättre har det bara blivit.
Idag äter Sniff precis som alla andra kaniner den enda skillnaden är när vi ger grönsak så måste den skäras i små bitar som går in i munnen och när vi ger pinnar måste de vara smala och klippas i kortare bitar då han inte kan knipsa av dom själv. Hö och pellets, blad och gräs går hur bra som helst och vill han inte ha mer av ett höstrå till exempel så "spottar" han ut det. Sniff har vuxit helt normalt och är fortfarande störst av sina syskon som han var när han föddes. Han är precis den glada positiva kanin som han alltid har varit. Så om detta någon gång råkar ut för någon mer kanin så skulle jag säga att detta var det bästa beslutet vi kunnat ta och jag tycker verkligen man ska fundera på att göra operationen som Sniff gjorde då det som sagt ledde till att vi slapp göra oss av med en så fin liten själ som har så mycket att ge även om han numera är tandlös.
Filippa
